Annelie Pompe blogg

Arkiv

There’s a Swedish saying of “having too much water above one’s head”. Unfortunately it’s one of my favourite mistakes. I had one good first try at taking the world record. Made 131m down, but not all the way up.  Then I had some hard training in being patient. For five days in a row I woke up ready to dive, only to be let down by hard wind and waves. Reloading every… Läs mer

One look at the waves was really enough. The wind pulled at our clothes, but we stayed. Just looking at the sea in silence. As if the watching of the waves could by willpower make them smaller. I would have loved to go for the world record attempt today. I’m sure I would have made my dive. But there’s no use complaining about the weather. It will always be what it is…. Läs mer

Jag gillar att känna press. Men det här var nog att överdriva. Jag skulle försöka klara av det allra sista djupdyket på den allra sista dagen. Trots att lungorna inte var helt återhämtade gav doktorn mig ett godkännande och ok att dyka sista dagen (man har bar en viss annonserad period att klara dyket på). Allt jag behövde göra var att göra allt perfekt. Det gjorde jag. Tills utan att veta vilket… Läs mer

Jag vaknade upp på plattformen. Ansikten ovanför som pratade utan att jag hörde. Vad gjorde jag där? Det tog några sekunder innan jag insåg vad som måste hänt. Mina lungor var ömma och det var svårt att andas. Alldeles nyss var jag på väg upp från ett världsrekorddjup. Mitt sista minne var att jag var nära ytan och jag minns att jag tänkte på pappa, eftersom det var fars dag. Jag skulle… Läs mer

Ett djupdyk varar någonstans mellan tre och fem minuter. Men det känns som en evighet, och efteråt  varar det i flera timmar. För det är så mycket mer än ett djupdyk. Det är en helhetsupplevelse där varje sekund är viktig. Hur ofta i livet är varje sekund viktig? Igår dök jag äntligen till 120m. Min monofena var på 120m. Resten av kroppen var väl på 119,5m. Det var i disciplinen variabel vikt… Läs mer

Titeln är vad som dyker upp i huvudet direkt efteråt. Men rättare sagt är: jag kan inte tryckutjämna djupare. Det tar stopp. Vad som var ett misstag i tryckutjämningen igår upprepades idag igen. Jag kom upp från 105m och var så besviken att jag kastade mina ”fluid goggles” över plattformen och ytterst motvilligt gick ner under ytan igen för att dekomprimera med syrgas. Där nere begrundade jag vad som hänt. Det handlar… Läs mer

Det är något visst att hålla sin fena i handen. Som om det är en del av mig, något som jag bara tillfälligt tagit av mig. Min förlängning av benen. ”Mermaid” ler mannen i passkontrollen mot mig. ”I wish”, ler jag tillbaks. Jag brukar inte ha den som handbaggage. Jag har haft det en gång förut – senast jag satte världsrekord. Det gör att det blir lite av en rituell handling. Fenan… Läs mer