Annelie Pompe blogg

Arkiv

Titeln är vad som dyker upp i huvudet direkt efteråt. Men rättare sagt är: jag kan inte tryckutjämna djupare. Det tar stopp. Vad som var ett misstag i tryckutjämningen igår upprepades idag igen. Jag kom upp från 105m och var så besviken att jag kastade mina ”fluid goggles” över plattformen och ytterst motvilligt gick ner under ytan igen för att dekomprimera med syrgas. Där nere begrundade jag vad som hänt. Det handlar… Läs mer

Jag reagerar inte alls som för några år sedan. Då skulle jag blivit knäpptyst och surat jag-vet-inte-hur-länge. Då var det viktigt och jag var en dålig förlorare. Idag ryckte jag på axlarna. Det är inte så viktigt att slå sitt eget rekord, inte så farligt att vända tidigt och missa dyket. Bättre att spara på öronen. Första tävlingsdagen är  i fridykningsdisciplinen Free Immersion, då man drar sig ner/upp längs fridykningsrepet. Jag gillar… Läs mer

Jag har en ful ovana som jag blev medveten om först igår. Jag brukar tryckutjämna mina öron lite då och då under en vanlig dag. Nu när jag, på doktorns order skulle låta bli, blev den konstiga vanan plötsligt väldigt påtaglig. Flera gånger fick jag ta ner fingrarna från näsan, andas ut och låta öronen vara ifred. Jag var lite rädd innan jag skulle prova. Men, så för några timmar sedan tryckutjämnade jag på… Läs mer

På riktigt händer det så snabbt. Men där nere går allt långsamt. Jag noterar att vänstra örat klickar till och att den högra örongången vägrar öppna sig. Men när det är noterat har jag fallit 5m till neråt i djupet. Högerörat låter som om någon går i ett träsk med gummistövlar och det gör ont. Jag skruvar snabbt på luften för att dyka upp till ytan med lyftsäcken och det känns som… Läs mer