Annelie Pompe blogg

Arkiv

Om du inte vill ta risker kan du bara röra dig i kända marker, och där finns inget nytt att upptäcka. Man begränsar isåfall sitt liv till en väldigt liten yta. Där finns inget äventyr. Där finns kanske heller ingen rädsla eller smärta. Det är tryggt att stanna på sin hemmaplan. Men världen är stor.

Annonser

Tänk dig att du är ute och går en vacker sommardag. En liten sten har fastnat i din ena sko. Den skaver lite mot foten och är obekväm, men det är så trevligt att gå och du har inte lust att avbryta promenaden bara för att skaka loss stenen ur skon. Det är bäst att ta hand som små saker medans de är små. Varför skriver jag detta: Jag är inne i… Läs mer

Min träningsmotivation håller på att svämma över. Kroppen är redo för tuff träning igen och jag har nyss blivit besatt av tyngder. Jag vill lyfta mer, pressa större vikter. Jag längtar till nästa träningspass. Plötsligt sitter jag storögt och tittar på starka människor på youtube som lyfter, pressar och böjer stora mängder vikt. De är mina nya idoler. Jag behåller bilderna i huvudet när jag cyklar till gymet och undrar när jag… Läs mer

Det var trädet jag påmindes om, där framför godishyllan. Hela boken var väldigt intressant, men i slutet beskrevs ett träd som fastnade i mitt huvud. Det var inte vilket träd som helst, det var så Toyota såg sitt företag för 70 år sedan – som ett nyplanterat litet träd. De medgav att de inte visste så mycket om hur man skulle sköta träd och började med frågan ”vad är ett vackert träd… Läs mer

Jag tror på att uppleva. Visst kan man läsa och titta sig till mycket, men att verkligen uppleva, med alla sinnen blir så mycket mer levande och lärorikt. Jag tror på att ”utsätta” sig själv för nya upplevelser för att lära känna sig själv och för att tänka nya tankar. Så det gjorde jag och flera andra under förra helgens nordic outdoor-mässa. Många nya aktiviteter testades, bland annat en speciell slags andning,… Läs mer

Det här är konstigt. Jag sitter på en spinningcykel mitt i gymmet och cyklar långsamt, samtidigt som jag håller andan. Efter 1 minuts andhållning sprutar mjölksyran i benen och sprider sig i hela kroppen. Jag är högröd i ansiktet och ser nog ut som om jag håller på att svimma. När jag väl får andas flåsar jag som om jag aldrig andats förut. Högljutt. Men bara i 30 sekunder. Sedan håller jag… Läs mer

Att få glida ner i havet igen är som att komma hem. Fridykningen har helt tagit över min kropp och mitt sinne. Jag fridyker på dagarna och drömmer om fridykning på nätterna. När jag vilar efter träningspass så gungar allt omkring mig, som om jag fortfarande är i havet. Allt jag gör under dagen; äter, vilar, jobbar, håller andan, andas, stretchar och övar – allt bara för att fridyka djupare. För att få… Läs mer

Idag hade jag så mycket mjölksyra i benen att jag nästan inte orkade simma upp. Det var inte mer än 10 meter kvar till ytan, men jag hörde mig själv tänka ”nu orkar jag snart inte simma mer”. Såklart orkade jag som vanligt simma upp till ytan, trots en negativ tanke. Det var då det slog mig – vilken otroligt konstig sport fridykning är. Man håller andan och tar i så att… Läs mer

Gruppen kommer i första hand, och jag ska se till att alla mår så bra de kan. Att bestiga berg är att ta ansvar, och att lära känna sig själv – om du vågar. Jag slappnar av i varje steg, låter kroppen vila i varje andetag, blir friskare i den tunna luften. Jag känner mig ju mer hemma där, lugnare, mer harmonisk och omgiven av natur. Jag ser verkligen fram emot att… Läs mer

Det är alltså inte Kilimanjaro som är i ett konstigt tillstånd. Det är jag som är det. För jag hade så många planer för de här mellandagarna. Jag skulle springa, upptäcka nya byar och fotografera delar av Machame. Jag skulle yoga, styrketräna och meditera. Läsa böcker, skriva, packa och förbereda inför nästa grupps ankomst. Men istället är jag helt borta i de febriga medicindimmornas land. När jag inte sover river hostan i… Läs mer

Det verkar ha regnat och snöat en del vid Kilimanjaro. Vissa vägar har regnat bort. Och internet har visst regnat bort – så det här kanske är det sista inlägget på ett tag – bara så ni vet. Det kan bli en lerig tur i början, men vädret ser bättre ut framöver. Det är en av de roliga sakerna med kilimanjaro – jag har varit där tre gånger, men varje gång är… Läs mer

Idag kände jag mig som hemma. Jag frös nämligen väldigt mycket. Men med träning har jag gått från att bli på dåligt humör när jag är kall – till att bara notera att kroppen skakar, utan att det påverkar humöret. Det vore ju hemskt att vara på dåligt humör eftersom kalla miljöer ofta är väldigt vackra och man ofta missar det vackra om man fokuserar på att frysa. Inför Everest tränade jag… Läs mer

”Ska ni till Kilimanjaro?” var morgonens hälsningsfras. Inte just nu – men vi vandrade till Göteborgs bästa backe där konditionen och utrustningen skulle utvärderas inför betydligt brantare backar. Idag träffade jag nämligen en del av gänget som ska bestiga Kilimanjaro i februari med mig, Jonas och Expeditionsresor. Jag var avundsjuk på dem. Men inte missunnsam. Avundsjukan kom av att det såg så himla kul ut att gå upp och nedför backen och jag är så… Läs mer

Jag gillar att känna press. Men det här var nog att överdriva. Jag skulle försöka klara av det allra sista djupdyket på den allra sista dagen. Trots att lungorna inte var helt återhämtade gav doktorn mig ett godkännande och ok att dyka sista dagen (man har bar en viss annonserad period att klara dyket på). Allt jag behövde göra var att göra allt perfekt. Det gjorde jag. Tills utan att veta vilket… Läs mer

Jag vaknade upp på plattformen. Ansikten ovanför som pratade utan att jag hörde. Vad gjorde jag där? Det tog några sekunder innan jag insåg vad som måste hänt. Mina lungor var ömma och det var svårt att andas. Alldeles nyss var jag på väg upp från ett världsrekorddjup. Mitt sista minne var att jag var nära ytan och jag minns att jag tänkte på pappa, eftersom det var fars dag. Jag skulle… Läs mer

Jag har en ful ovana som jag blev medveten om först igår. Jag brukar tryckutjämna mina öron lite då och då under en vanlig dag. Nu när jag, på doktorns order skulle låta bli, blev den konstiga vanan plötsligt väldigt påtaglig. Flera gånger fick jag ta ner fingrarna från näsan, andas ut och låta öronen vara ifred. Jag var lite rädd innan jag skulle prova. Men, så för några timmar sedan tryckutjämnade jag på… Läs mer

…kan t ex innehålla fotografering med fantastiska Fredrik Schenholm för Tierra’s sommarkatalog 2013. Jo, man kan fota sommar på hösten! Vi var på ett magiskt ställe i bokedalen i Partille som rekommenderas varmt för vandringar, löpturer eller MTB. <p>

Att hålla andan är mycket mer än att bara sluta andas. Andhållningen beror på så mycket mer än ett andningsuppehåll. Hur länge du kommer hålla andan beror på dina förväntningar på dig själv och hur begränsande ditt självförtroende är. Det kommer bero på vad du ätit, hur du sovit och på din förmåga att slappna av både i kroppen och i huvudet. Hur länge du håller andan beror också på hur du… Läs mer

Innan jag fick mina nya träningskompisar har det inte gått så bra. Jag har landat på knät som svullnade upp, slagit upp armbågar och kläder och rispat upp andra delar av kroppen. Under en backträning slet sig några dubbar ur de tidigare halkskydden och jag kanade nerför isen sittande mitt i en liten bäck av smältvatten. Det var kallt. Men nu har jag ett par icebugs. Med sådana träningskompisar finns det inget… Läs mer

Den sista dagen på Kilimanjaro säger det mesta om berget. Totalt 16 timmars brant vandring under toppnatten och dagen erbjöd allt från -25 grader på toppen och iskalla vindar, till +25 grader och regn i regnskogen 12 timmar senare. Ska du bara bestiga ett berg i ditt liv så ska du bestiga Kilimanjaro. Inte för att det råkar vara Afrikas högsta berg, utan för att det råkar vara ett alldeles underbart berg…. Läs mer