Annelie Pompe blogg

Arkiv

Det finns inte så vansinnigt mycket att skriva om att vila örat. Det är bättre efter flera dagar utan djupdyk, men det måste vara helt bra innan jag beger mig ner under 100m igen. Man är inte starkare än sin svagaste länk osv. Och jag är faktiskt riktigt stolt över att jag lyckats ”vila”. Vi åker snart ner till Sharm igen för att jobba på resten – allt det man kan göra… Läs mer

Jag har en ful ovana som jag blev medveten om först igår. Jag brukar tryckutjämna mina öron lite då och då under en vanlig dag. Nu när jag, på doktorns order skulle låta bli, blev den konstiga vanan plötsligt väldigt påtaglig. Flera gånger fick jag ta ner fingrarna från näsan, andas ut och låta öronen vara ifred. Jag var lite rädd innan jag skulle prova. Men, så för några timmar sedan tryckutjämnade jag på… Läs mer

Att fridyka från båt är frihet! Vi var bara fridykare och vi åkte precis vart vi ville. Vi letade och hittade hammarhajar, åkte på den nya no limit-släden, satte personbästa, lekte med en undervattens-scooter och såg väldigt många fiskar och korallrev. Näst bäst var när vi en tidig morgon letade hammarhajar. De jagar vid soluppgången 5.30 och vi vaknade upp i vattnet. Vi fridök djupare och djupare. Så, på ett dyk såg… Läs mer

Jag är en kontrastnörd. Jag kan gå igång på förändringar i det mesta; temperatur, omgivning, aktivitet, kläder, livsstil. Så de här tre dagarna i följd tar nästan priset. Inom 72 timmar kommer jag ha varit i 35 graders hetta vid röda havet, iklädd så lite kläder som möjligt och flip flops, till några kalla timmar i baslägret/lägenheten iklädd raggsockor, till att föreläsa för 350 pers i ett konserthus, och nu är jag… Läs mer

Nu gick de äntligen att ladda upp!  

Så känns en bihåle-squeeze. Resterande snor från förkylningen är kvar i bihålorna och gör att luften inte kan tryckutjämna alla luftrum. Dessa små luftrum som man kanske aldrig annars tänker på, trycks ihop av vattentrycket, och några meter senare är det allt jag kan tänka på. Det är inte lätt att tillbringa en dag vid röda havet utan fridykning. Vi var halvt instängda på ett italienskt charterhotell vid fridykningscentret Onlyone. Havet glittrade… Läs mer

Jag är på väg till vad som var mitt andra hem. På väg till där jag gjort mina djupaste fridyk. Där jag klättrat, yogat, varit kär och olyckligt kär, älskat och hatat fridykning. Jag försöker minnas men minnena är hala, glider undan just när jag satt fingret på dem. Jag undrar hur havet kommer kännas och hur havet mår, hur vi kommer överens. Eftersom minnet sviker mig letar jag igenom gamla blogginlägg. Här… Läs mer