Annelie Pompe blogg

Arkiv

Idag är det 2 år sedan jag stod på toppen av världens högsta berg. Det här är första våren på över 5 år som jag inte är i bergen. Det fick mig att fundera på om min kropp kanske är överraskad? Kanske har den under de senaste åren vant sig vid att vara på hög höjd den här tiden på året? Och nu erbjuder jag istället raka motsatsen. Djup. Men oavsett var… Läs mer

Tänk att ljudet av en viss låt kan skapa en helt ny stämning och attityd. Visst är det häftigt att man i tankarna kan transporteras bort till en helt annan plats. Vissa låtar har minnena hårt klistrade vid sin sida. Imorse när jag gick i snöfall till spårvagnen och tåget lyssnade jag på en sådan låt.  Den börjar med ljudet av klockor (kanske tibetanska), en vind som blåser mellan klippor, sedan en börjar… Läs mer

”please stay in touch, my summit soul mate”, var de sista orden han skrev i ett mail. Nästa mail kom igår från hans elvaåriga son. För David finns inte längre i den levande världen. Vi delade något som få människor delar, upplevelsen av mt. Everest. Vi stod på toppen tillsammans. Delade alla måltider, kortspel, samtal, vackra utsikter, jobbiga dagar och fantastiska dagar. Vi hade ett band mellan oss som kanske inget utom… Läs mer

För flera år sedan minns jag att hatade fridykning. Inte bara det, utan ännu värre – jag hade förlorat allt sug att hoppa i havet. Jag som älskat havet hela mitt liv såg med plågade ögon på det stora blå, och det kändes som om jag hade ett hål i livet. Havet var förknippat med en vit lina som löper neråt tills den inte syns längre, med evig prestation och alltför stora… Läs mer