Annelie Pompe blogg

Arkiv

There is something about living in small spaces. Maybe that’s where adventures happen; tents, tree houses, house boats and camper vans. The less space to live in, the less to take care of, and the more time spent outdoors on adventures. Me and my boyfriend found a opportunity to get away, and we did. Spending as little time as possible travelling to a surfable and somewhat warm ocean we chose Portugal. They… Läs mer

Sayulita is a easy going town on the Mexican west coast just north of Puerto Vallarta. People drive around in golf cars with surfboards on the roofs. Or they walk barefoot and drink beer or green smoothies or both. Mexican cowboys mix with american tourists, surfers and bohemic yogis. Plastic are more or less banned and the food is mostly organic. It’s a small paradise. How can it not when there is… Läs mer

Det spelar ingen roll att det är mer än 10 grader kallare. Känslan är densamma. Lättheten, tystnaden. En knapp vecka efter mitt senaste djupdyk är jag där igen. Hemma. I havet. Andetagen i snorkeln är allt som hörs. Under ytan känns det fortfarande naturligt att hålla andan.

Världen under ytan är lika vacker, om inte vackrare här.

Att få glida ner i havet igen är som att komma hem. Fridykningen har helt tagit över min kropp och mitt sinne. Jag fridyker på dagarna och drömmer om fridykning på nätterna. När jag vilar efter träningspass så gungar allt omkring mig, som om jag fortfarande är i havet. Allt jag gör under dagen; äter, vilar, jobbar, håller andan, andas, stretchar och övar – allt bara för att fridyka djupare. För att få… Läs mer

Att fridyka är enkelt, men det är inte lätt. Bara håll andan och dyk så djupt du kan. Men det är så mycket som händer på vägen. Någonstans går man ju emot vad som ligger i vår natur – att andas. Och sedan att undvika att andas fastän det är allt kroppen vill göra. Det är det som en stor del av min träning går ut på just nu. Jag behöver bli… Läs mer

Innan varje period av djup fridykning pågår en ritual. Kroppen ska göras redo för mötet med djupet. Sinnet ska göras redo för mötet med sig själv. Jag saktar ner. Låter kroppen och tankarna samlas kring vad som händer och ska hända. Jag håller andan. Slutar dricka kaffe. Undviker all mat med raffinerat socker. Mediterar. Andas djupare. Äter nyttigare. Kroppen tackar och tar emot. Många undrar om det inte är ohälsosamt att fridyka,… Läs mer

Ett djupdyk varar någonstans mellan tre och fem minuter. Men det känns som en evighet, och efteråt  varar det i flera timmar. För det är så mycket mer än ett djupdyk. Det är en helhetsupplevelse där varje sekund är viktig. Hur ofta i livet är varje sekund viktig? Igår dök jag äntligen till 120m. Min monofena var på 120m. Resten av kroppen var väl på 119,5m. Det var i disciplinen variabel vikt… Läs mer

På riktigt händer det så snabbt. Men där nere går allt långsamt. Jag noterar att vänstra örat klickar till och att den högra örongången vägrar öppna sig. Men när det är noterat har jag fallit 5m till neråt i djupet. Högerörat låter som om någon går i ett träsk med gummistövlar och det gör ont. Jag skruvar snabbt på luften för att dyka upp till ytan med lyftsäcken och det känns som… Läs mer

Ibland undrar jag om inte en av anledningarna att friyka är att ligga på ytan och se ner i det blå. Man är viktlös, omkringad av 28-gradig mjukhet. Det känns nästan inte som vatten. Solstrålarna som dansar ner i det blå, ner i djupet. Om igen dras blicken dit. Neråt. Till viljan att vara där nere. Det är så många som frågar ”varför”? Men djupet är inget mål i sig. Fridykningen är… Läs mer

Fortsätter på temat ”en dag” och här kommer några bilder från fredagens härliga höstpaddling med mamma. Varför bara paddla på sommaren? Det var en fantastisk dag och allt såg lite annorlunda ut i höstfärger. Havet också. Lika lockande ändå.

Jag minns mer och mer varför jag blev kär i Dahab vid första ögonkastet. Jag vet exakt varför jag valde att flytta hit direkt. Det är ett underbart ställe. Jag har inte varit överallt i Egypten, men jag anar att Dahab är speciellt. Inklämt mellan bergen och havet innehar det redan vad jag gillar mest; berg och hav. Kontraster. Lugn. Avslappnade människor. God mat. Enkelhet. Jag gillar verkligen förändring, men här sker… Läs mer

Jag är på väg till vad som var mitt andra hem. På väg till där jag gjort mina djupaste fridyk. Där jag klättrat, yogat, varit kär och olyckligt kär, älskat och hatat fridykning. Jag försöker minnas men minnena är hala, glider undan just när jag satt fingret på dem. Jag undrar hur havet kommer kännas och hur havet mår, hur vi kommer överens. Eftersom minnet sviker mig letar jag igenom gamla blogginlägg. Här… Läs mer

…är den såklart rolig – i efterhand! Ibland måste man bara lita på att träningen kommer funka, och bara köra på. Även fast det är jättejobbigt. Och tråkigt. Som att hålla andan. Att hålla andan är nämligen min svagaste länk, tro det eller ej. Men nu när det går bättre (och jag kan dyka djupare) är det genast mycket roligare. Jag kan till och med se fram mot nästa andhållningssession.  Efter veckor… Läs mer

Så många gånger har jag (säl-likt) och hoppfullt glidit ner i havet, bara för en liten träff. Men då simmar sälen bort. Oförskämt.  Jag vill ju bara att vi ska fridyka ihop! Sälarna verkar inte förstå att jag är deras stora fan-club. Andra fridykare är vanligtvis fanatiskt intresserade av delfiner. Jag är fanatiskt intresserad av sälar. Det är det sötaste djur jag vet! Men svenska sälar är hopplöst blyga. Så hände det… Läs mer

Ursäkta uppdateringstorkan. Jag har något som liknar semester, fast jag tar det inte direkt lungt. Kroppen känns som efter en bergsbestigning eller ett väldigt djupt dyk. Jag har surfat! Jag hade faktiskt fastnat innan jag ens provat. Jag visste ju redan innan att vågsurfing hade så mycket av det jag gillar – att jag skulle älska det! Några trevande surfsessioner i Sydafrika blev enormt beroendeframkallande och nästa surfresa bokades snabbt in. Nu… Läs mer

Jag vet, förkortningen SUP kan vara missvisande. Men jag lovar, det handlar inte om alkohol, utan något mycket mycket bättre. Jag visste dessutom att jag skulle fastna så fort jag såg en bild på vad det handlade om: Det var en bild på det jag brukar fångas av: Litenheten och närheten i naturen, friheten och utmaningen. Det kallas ”stand up paddling”, men förkortas till SUP, och är tydligen en av de snabbast… Läs mer