Annelie Pompe blogg

Arkiv

One of my best teachers in life is this sport. It’s harsh, putting the truth right in my face.  Every dive is a small adventure. There’s nowhere to hide. If you want to dive deeper it’s all up to you to see it and handle it. Freediving is a strange sport. It’s small enough to not have much research done on training methodology. No one really knows what’s the best way to… Läs mer

Videolänk: http://www.epictv.com/media/podcast/pushing-freedive-limits-in-sweden-%7C-barely-breathing-with-annelie-pompe-ep-3/259087

När jag börjar skriva texten undrar jag om det är vissa frågor som man inte ska svara på. Kanske är svaret ömtåligt. Kanske, om man börjar rota för mycket så går det sönder. Kanske är det bara svårt att förklara. Jag fick frågan över mail för någon vecka sedan. ”Hur har du blivit så viljestark?” Jag har pluggat idrottspsykologi i halva mitt liv och inte stött på ett träningsprogram för viljestyrka än…. Läs mer

Att få glida ner i havet igen är som att komma hem. Fridykningen har helt tagit över min kropp och mitt sinne. Jag fridyker på dagarna och drömmer om fridykning på nätterna. När jag vilar efter träningspass så gungar allt omkring mig, som om jag fortfarande är i havet. Allt jag gör under dagen; äter, vilar, jobbar, håller andan, andas, stretchar och övar – allt bara för att fridyka djupare. För att få… Läs mer

Framför mig har jag ett hav. Ytterligare veckor av djup fridykning. Örat har äntligen återhämtat sig och imorse var jag nere på ett lätt 102m dyk. Många har frågat mig vad mitt nästa projekt är och jag har oftast svarat att jag ska ”dyka jättedjupt”. De första gångerna jag svarade fick jag magen full av fjärilar varje gång. Nu har jag sagt det så många gånger att fjärilarna vant sig. Jag ska… Läs mer

Det finns inte så vansinnigt mycket att skriva om att vila örat. Det är bättre efter flera dagar utan djupdyk, men det måste vara helt bra innan jag beger mig ner under 100m igen. Man är inte starkare än sin svagaste länk osv. Och jag är faktiskt riktigt stolt över att jag lyckats ”vila”. Vi åker snart ner till Sharm igen för att jobba på resten – allt det man kan göra… Läs mer

Ibland undrar jag om inte en av anledningarna att friyka är att ligga på ytan och se ner i det blå. Man är viktlös, omkringad av 28-gradig mjukhet. Det känns nästan inte som vatten. Solstrålarna som dansar ner i det blå, ner i djupet. Om igen dras blicken dit. Neråt. Till viljan att vara där nere. Det är så många som frågar ”varför”? Men djupet är inget mål i sig. Fridykningen är… Läs mer