Annelie Pompe blogg

Arkiv

There is something about living in small spaces. Maybe that’s where adventures happen; tents, tree houses, house boats and camper vans. The less space to live in, the less to take care of, and the more time spent outdoors on adventures. Me and my boyfriend found a opportunity to get away, and we did. Spending as little time as possible travelling to a surfable and somewhat warm ocean we chose Portugal. They… Läs mer

Sayulita is a easy going town on the Mexican west coast just north of Puerto Vallarta. People drive around in golf cars with surfboards on the roofs. Or they walk barefoot and drink beer or green smoothies or both. Mexican cowboys mix with american tourists, surfers and bohemic yogis. Plastic are more or less banned and the food is mostly organic. It’s a small paradise. How can it not when there is… Läs mer

Idag är det fyra år sedan jag stod på toppen av Everest. Det känns fortfarande som om det var förra året. Jag tänker fortfarande på Everest varje dag. Det är mer än ett berg. Det är alla år, månader och drömmar. Det är alla människor jag träffat längs vägen. Det är Nepal och Tibet. Jag älskar Nepal. Så nog om årsdagen för Everest. Jag akutionerar ut 3 av mina favoritfoton (print 30… Läs mer

Många bra foton tror jag handlar om att tillåta sig att bli uppslukad. Om att verkligen bli uppslukad. Utan att vara rädd, försvinna in i det framför dig, in i detaljer . Det handlar om att sluta tänka. Tänk inte på ljus, vinklar eller kamerainställningar.  Det blev över 50 foton på en brännmanet i vattenbrynet. Jag vet inte hur lång tid som passerade innan någon kallade tillbaks mig. I efterhand vet jag… Läs mer

När jag blundar ser jag fortfarande hur vågor rullar in mot stranden. En särskild bild har fastnat i mitt huvud. Leendet. Det var en äldre asiatisk man som också låg ute i havet på en longboard. Han var verkligen duktig och det såg obesvärat lätt ut när han tog en våg. Hans leende var fantastiskt, liksom Buddhalikt. Varje gång han tog en våg log han leendet. Jag har aldrig haft så svårt… Läs mer

Kvällen var mjuk, mörk och varm. Och tyst. Som om den inte behövde säga något. Upplevelsen fick tala för sig själv, krävde inga ljud. En känsla av surrealism spred sig över havet. Brädan gled över den svarta vattenytan likt ett rymdskepp genom natten. Då och då skymtade maneter och snäckor genom ytan och såg mest ut som små planeter av liv. Det är en av många naturupplevelser som är så vackra att… Läs mer

If I didn’t know better, I’d take it personally. For the two months I’ve been here it’s never been as windy as during the record attempt days. Today one rope to the platform broke because of wind and current. I’m currently watching 3 different weather reports. I think Andrea at Freediving world is also praying to the weather gods. But it’s as if the wind is laughing me in the face saying ”muahahaha, try to dive… Läs mer

Det är alltså inte Kilimanjaro som är i ett konstigt tillstånd. Det är jag som är det. För jag hade så många planer för de här mellandagarna. Jag skulle springa, upptäcka nya byar och fotografera delar av Machame. Jag skulle yoga, styrketräna och meditera. Läsa böcker, skriva, packa och förbereda inför nästa grupps ankomst. Men istället är jag helt borta i de febriga medicindimmornas land. När jag inte sover river hostan i… Läs mer

Kilimanjaro är 5895m högt. Inget högt berg i jämförelse med andra, men ändå en expedition som är för hög för att kunna beskriva i ord. Kilimanjaro är så mycket mer än ett berg. Det är en upplevelse. Att få äran att vara guide på Kilimanjaro är en om möjligt ännu större upplevelse. Jag har just vinkat av den första gruppen av två för säsongen. Om några dagar väntar nästa grupp. Det kan… Läs mer

När man saknar att göra något man mår bra av, då tror jag att man ska göra det mer. Jag saknar ofta min kamera och att fotografera. Inte för att jag vill minnas saker, men för att vissa saker ter sig bättre på bild än  i minnet. För att den kreativa delen av mig gör att det kliar i avtryckarfingret. Som fotograf har jag lärt mig att se på ett helt nytt… Läs mer

Jag gillar att känna press. Men det här var nog att överdriva. Jag skulle försöka klara av det allra sista djupdyket på den allra sista dagen. Trots att lungorna inte var helt återhämtade gav doktorn mig ett godkännande och ok att dyka sista dagen (man har bar en viss annonserad period att klara dyket på). Allt jag behövde göra var att göra allt perfekt. Det gjorde jag. Tills utan att veta vilket… Läs mer

Ibland undrar jag om inte en av anledningarna att friyka är att ligga på ytan och se ner i det blå. Man är viktlös, omkringad av 28-gradig mjukhet. Det känns nästan inte som vatten. Solstrålarna som dansar ner i det blå, ner i djupet. Om igen dras blicken dit. Neråt. Till viljan att vara där nere. Det är så många som frågar ”varför”? Men djupet är inget mål i sig. Fridykningen är… Läs mer

Jag har rest i en väldigt massa olika länder, varit med om otroliga naturupplevelser och förundrats. Men Göteborgs norra skärgård är fortfarande bland det vackraste jag vet. Sitter och går igenom gamla fotoarkiv och kan bara inte låta bli att dela med mig av några favoriter!