Som på film, fast på riktigt. Foton från safari.

Vi var vana att gå upp innan solnedgången, men den här gången tog det emot något att lämna den fantastiska lodgen vi bott på. Men man kan faktiskt både inte vilja lämna något samtidigt som man vill vara på väg mot något nytt. Det nya vi var på väg mot var en morgonsafari i Ngorongoro kratern. Det är en unik plats i Afrika. En vulkan som imploderat och efterlämnat en stor krater; 20 km i diameter och 400 meter ner till kratergolvet. Där finns världens största bestånd av storvilt.

Det var på kraterkanten vi bodde på lodgen &Beyond. Expeditionsresor har samma kärlek till kontraster som jag. Efter 7 nätter i tält, smuts och svett satt vi nydushade i våra fåtöljer på altanen, ett glas med vin i handen, och bara tittade utåt, neråt. Någon satt på toaletten och såg en elefant från toalettfönstret. Fåglar kvittrade framför oss, djungeln mumlade i bakgrunden. De flesta av oss hade bestigit Afrikas högsta berg och nu satt vi här och insåg och insöp alltihop.

Däruppifrån kraterkanten hade botten sett så tom ut. En savann kantad av djungel med några små blå vattenpölar i mitten. När vi körde ner med safarijeepen öppnade savannen upp sig och visade allt den hade att bjuda på samtidigt. Bufflar gjorde sin morgongymnastik, en elefant viftade med snabeln, hjortar viftade på sina små svansar och lejon smög omkring en liten kulle. “Det är som på film”, sa Elisabet, en av deltagarna, förtjust. Som på film, fast på riktigt. Det är så livet ska upplevas.

De djur vi kom allra närmast var en gnu och ett lejon. Vi körde mjukt framåt och stannade bilen vid ett tillfälle. En gnu var på väg över vägen men stannade till med huvudet jäms med mig. Han böjde ner huvudet och ena ögat tittade in i mitt, en dryg halvmeter bort. Det var knäpptyst i bilen. Så andades gnun ut, så påtagligt, nästan som en val andas ut innan den dyker. Vi hade det andetaget genensamt. Jag tog ingen bild.

Jag tog desto fler bilder på zebrorna. Mer fotogeniska djur får man leta efter. Jag tycker det är helt otroligt att de ser ut som de gör. Varje djur ett unikt mönster. Lite som vi människor.

Lejon-mötet var annorlunda. Flera safarijeepar stod bredvid varandra i spänd tystnad och respekt. Ett lejon vandrade plötsligt fram mellan två av bilarna. Det var ett enormt djur. Fullt av muskler. Men jag fastnade för tassarna. Kunde inte ta ögonen från de enorma, mjukt pälsklädda fötterna. Jag vet inte varför.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Namnlöst-1 kopiaOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Namnlöst-1 kopia OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

One Comment on “Som på film, fast på riktigt. Foton från safari.

  1. Hej Annelie, din blogg är min favorit och lika så alla bilderna och texterna du skapar, när jag blir stor ska jag också bestiga kilimanjaro och göra en massa andra äventyr – tack för inspirationen!
    ps: att inläggen är på svenska och ibland på engelska är väldigt bra och lärorikt!
    Kram Juliette :)

%d bloggare gillar detta: