Tiden mellan resor och slagsmålet mot vardagen

Med en enda tanke, en enda annorlunda handling kan du ge vardagen ett knytnävsslag i ansiktet. Du kan göra en liten reva i verkligheten, eller vad du uppfattar som verkligheten.

Innan jag fortsätter skriva om vardagen kan det vara på plats med en definition av vardagen. Krasst är det veckodagarna som anses vara vardag, alla dagar som är lika varandra. Men ordet träffas ofta på i samband med negativa toner som ”vardagslunk”, ”grå vardag”, ”vardagsmat” mm. För mig är ordet tack vare dessa samband laddat med seghet, stagnation och tråkighet. De tre orden tillsammans får det att krypa i min kropp.
Men visst är det då så att allt som är ovanligt, allt som sticker ut är inte-vardag?

Jag vet att jag har en annorlunda vardag (och ibland verkar det lättare att ha en ”klassisk” vardag). Ingen av mina dagar är den andra lik, så vardag finns egentligen inte när man reser runt mycket. Men den kan smyga sig på när jag kommer hem. Jag hävdade bestämt för ett tag sedan att nu, nu äntligen har jag blivit bra på att komma hem. Landa. Efter år av resande och kulturkrockar trodde jag att jag hade blivit bra på att snabbt växla liv, växla aktivitet och omgivning. Att resa och återvända hade blivit vardag. Jag älskade att alltid vara på väg. Jag kände mig hemma överallt. Jag trodde jag var så flexibel och öppen som jag ville vara. Jag hade fel.

För det var då. Då kunde jag gå till ICA och handla och tycka att det kändes exotiskt. Svenssons vardag var mitt äventyr. Jag kunde njuta av grå regn mot huden och lukten av blöt asfalt. Vila i stunden. Det var då. Nu är jag bara rastlös och rastlösheten kliar i hela kroppen. Allt går långsamt. För långsamt. Det är som om mellandagarna har smittat av sig, och nu känns allt som mellandagar. Likadant. Dagar mellan äventyr.

Det är då jag vägrar. Stannar upp på väg hem från ICA och hoppar i en gigantisk vattenpöl. Bara för att jag kan. Och för att jag inte har hoppat i vattenpölar på alltför många år. Det är en liten handling. Men den dagen blev det som mitt slagsmål med vardagen. Med vatten i stövlarna går jag vidare och inser att vardagen, som allt annat, förändras. ICA butiken ser såklart likadan ut som tidigare, men mitt sätt att se på butiken är annorlunda. Ibland är allt som krävs för att tänka en ny tanke eller förändra något – att bryta mönster.

jump
Men varför vägra acceptera en vardag?
Varför inte vägra?
Varför beror bara på hur vardagen får dig att må. Lathet eller bekvämlighet är inte ett skäl, det är en bortförklaring. Eller kanske brist på mod.

Men det är vid sådana tillfällen och jämförelser som jag måste påminnas om skönheten i kontraster. Utan att veta om segheten i en vardag är det inte lika lätt att uppskatta farten i ett äventyr. Den ena kan inte verkligen upplevas, om man inte upplevt den andra. Vad de egentligen är, är olika nyanser av att leva.

Ytterligare en nyans är de där mellandagarna. Ställtid, har det visst kallats. Det är den tiden jag behöver för att boka biljetter, laga utrustning, packa om, tvätta, lämna in bokföring – och träna. Det är träningen som gör att jag som bäst lever den klassiska vardagen. Så nu tränar jag så mycket kroppen orkar. Och det är bara förberedande träning. Om någon vecka åker jag till min fridykningstränare Akim som visst köpt en stor segelbåt som nu ligger vid Lampedusa utanför Sicilien. Där ska vi göra den fortsatta och förberedande träningen inför nästa världsrekordförsök i fridykning i slutet av våren.

3 Comments on “Tiden mellan resor och slagsmålet mot vardagen

  1. hallå. där, Annelie !!!
    Äventyrets och upptäckarglädjens ridderska av det runda bordet.
    Alltid upplyftande och inspirerande att läsa din funderingar, filosoferande och din ”just do it” mentalitet.
    känner igen mig så sjukt mycket i tankegångarna och känslan i behovet av att söka äventyr, flykten från ”grå”vardag, rastlösheten innan man skall ut på nästa resa, tomheten när man har landat, den grymma tillfredställelsen av att upptäcka och att ständigt vara nyfiken. Är det så att allt det roliga bör ha en motpol i ”vardagens grå lunk”, annars hade det roliga inte varit så roligt om man inte hade kunna väga det mot det tråkiga.
    Så låt oss alla behålla barnets förmåga att leva i nuet, att genom levnadskonstnärens öga se skönhet i det triviala och den vuxnes möjligheter att förverkliga och leva drömmen (livet).
    Hej hopp och ha ett 2014 fyllt av aha-upplevelser. (i år är min aha upplevelse att behärska kite-surfing, ser sjukt kul ut).

  2. En härlig komposition av bilder; man måste våga ”hoppa” ibland. Sedan kan det ju vara så att omständigheterna gör det olika lätt för personer att ”hoppa”. Men alla bör ta möjligheten 2014, att gå lite bortom vardagen. Utan att känna pressen att man måste vara så himla äventyrlig och sedan lägga upp det på FB.

%d bloggare gillar detta: