Surfin’ in the USA

surferssunset
Jag sitter bland en handfull människor i vattnet. Alla är tysta och tittar mot horisonten, rakt in i en mjukt orange solnedgång. Ibland tror jag att det här en är av anledningarna som folk säger sig vågsurfa, bara för att få sitta här, mitt i havet, så nära vattnet i det här löjligt vackra ljuset. Men det är inte solen vi tittar på. Vi väntar. På den perfekta vågen. Ena stunden är allt lugnt. Spegelblankt vatten, vågor som rullar in, erbjuder oändliga möjligheter.

Så kommer den.

Den är stor.

Några surfare längre ut försöker ta den, men hänger inte med. Den närmar sig mig. Ensam. Jag är jätterädd men lyssnar inte på rädslan, vet att den inte är farlig egentligen. Så jag vänder brädan in mot stranden och börjar paddla med armarna, utan att titta bakåt. Paddlar, paddlar, paddlar, sneglar bakåt och hör hur vågen brusande börjar bryta. Jag vet att det egentligen är försent, men optimismen lämnar mig inte. När jag tittar framåt har vågens topp skymt solen bakom och den reser sig som en enorm skugga bakom mig. Monstervåg, hinner jag tänka och sedan byts det tidigare lugnet på ytan mot ett öronbedövande brus, starkt vatten som tumult tar tag i mig, snurrar mig ner och runt under ytan och drar mitt hår bakåt och brädan framåt samtidigt som jag håller upp armarna för att skydda huvudet. Jag blundar, slappnar av, håller andan och väntar på att flyta upp till ytan igen. Några sekunder senare är allt lugnt igen. Jag är uppe och en kille på shortboard paddlar förbi i bar överkropp och undrar om jag är ok. Jag kan bara nicka och le. Jag älskar nämligen att surfa även när det går dåligt.

Men det går bättre och bättre. Jag har lämnat min 9.2 feet bräda till pråm hemma och köpt en begagnad bräda här på plats i Encinitas. Det var som om den väntade på mig. Perfekt längd, lite lagom flytig och väldigt pigg på att svänga. Den har ett fint ljud i vattnet som låter som om den vill ta mig med på äventyr. Jag har just lärt mig att ta obrutna vågor!

För övrigt är detta ett himmelrike. Vacker natur, avslappnad stämning, nästan för trevliga människor. Gång-avstånd till bland världens bästa våg-surf, yogastudios, ett crossfit gym, massa hälsosam mat och en garnaffär. Jag vill flytta hit. Eller bo här väldigt ofta.

Nu ska vi teama upp med min havs-vän Hanli Prinsloo och göra något jag drömt om att göra de senaste 5 åren. Fridyka med sälar. Jag återkommer med mer bilder om någon dag!

4 Comments on “Surfin’ in the USA

  1. Pingback: Hav i näsan, sand i öronen, vågor i huvudet | Annelie Pompe blogg

  2. En härlig kontrast till vad jag fick göra i morse: Skrapa rutorna på bilen. Först spänningsmomentet ”finns det någon isskrapa i bilen?”. Jo, den låg i dörrfacket. Och så med jämna rörelser skrapa bort den tunna hinna som bildats under natten. Och solen steg långsamt över horisonten. Tyvärr hade jag inte kameran med men det var vackert.

  3. Sorry, felstavning! En obruten våg är när den fortfarande inte slått över framåt och blivit skummande vit på toppen. När den inte brutit än kan man åka längre på den åt sidan, vilket är jättekul! :-)

  4. Vad är obrunta (obrutna?) vågor?

%d bloggare gillar detta: