BORTOM RÄDSLAN FINNS FRIHETEN

Om du läst om hur man blir modigare, om du tränat på att göra saker du är lite rädd för. Då ska du igenom ytterligare ett träsk av rädsla. Du har säkert tagit död på många spöken längs vägen, och nu gäller det att inte fastna.

Jag tror att det delvis handlar om att undvika att fastna i den kletiga förberedelsefasen. Det är där du kanske förbereder, förbereder, planerar och väntar lite. Sedan jobbar du lite mer med förberedelser och kanske glömmer bort vad det var du förberedde för. Som att starta eget företag. Du kan läsa på i evigheter om vad det innebär, om risker, om drömmar, om skatter och moms. Men kanske är det bättre att bara starta företaget och lära dig efterhand? Jag tror det handlar om att göra mer, och kanske älta lite mindre.

Det här är en fortsättning på svaret på en fråga jag fick på mail: Hur finner man mod om att göra det man drömmer om? Den första delen handlade om hur man blir mer modig.

För att bli modig tror jag man måste träna på att vara modig. Det kan man bara göra genom att göra sådant man är lite rädd för. För att ens komma så långt som att göra något man är rädd för måste det vara värt risken. Din dröm eller ditt mål måste vara starkt nog, lockande nog, för att vara värd risken. Risken handlar delvis om att lämna det du känner till, tryggheten, för att inte veta vad som kommer hända i framtiden. Ingen vet vad som kommer hända i framtiden.
Du vet vad du har, men du vet aldrig vad du kommer få. Det är det som är så spännande!
Men undermedvetet kan det också handla om ytterligare en hemsk rädsla – rädslan för att misslyckas. Den rädslan kan få dig att tänka ”min dröm kanske inte är så viktig ändå”. Den rädslan kan paralysera dig. Den kan få dig att välja ett liv utan att försöka förverkliga en enda dröm. Men bortom rädslan finns frihet. Friheten att göra det du verkligen vill.

För om du skulle misslyckas så skulle det vara ett bevis för att det inte går? Att du inte är modig eller bra nog? Att din självkänsla skulle få sig en känga? Att det inte går att vända tillbaks till tryggheten?

Nej, så märkvärdigt är det inte att misslyckas. Det vore rent konstigt, unikt, om någon gjorde någonting utan ett enda misslyckande. Det är mänskligt att misslyckas. Det är en rättighet att misslyckas. Jag ser det så här: Ett enda misslyckande är inte bevis på någonting. Det är sådant som händer. Först OM du gjort om samma misstag 3 gånger kan det vara dags att inse att du gör någonting fel, och det är dags att ändra tillvägagångssätt.

Resten handlar om att vägra ge upp. Trots motgångar.

Jag tror också det till viss del handlar om att bygga sin självkänsla. Det handlar om att ändra sin inställning och tro på vad som är möjligt, sin tro på sig själv. Det, och trygghet, får nästa del i den här bloggserien handla om.

sadnessSå här ser det ut att ha misslyckats. Inte bara med frisyren, utan jag hade just misslyckats bestiga ytterligare ett berg. Det gick över. Ett år senare besteg jag mt. Everest.

%d bloggare gillar detta: