Om sockerberoende från Kilimanjaro (och några fina bilder på berg)

På berg med respektabel höjd har man inte mycket val. Kroppen vill ha kolhydrater. Helst så enkla som möjligt eftersom den (kroppen) i övrigt är upptagen med en massa annat (andas, gå, tillverka massa extra röda blodkroppar, överleva). Alltså äter vi mycket socker. Vi äter kex, gel, energibars, nutella, godis och dricker energridrycker till förbannelse. Jag vill inte se något av detta när jag kommer ner från berget.

För till vardags äter jag inte mycket vitt socker alls. Men nu har det smugit sig in. Sockerberoendet. Det dyker ofta upp efter måltider, eller framför laptopen. Kommer smygandes över axeln, utan att synas. Plötsligt vet jag bara att jag vill ha något sött. Måste ha något sött.

Det är då det gäller att stå emot.

För några dagar sedan föreläste jag tillsammans med Jonas Colting (han är jättebra! Och sjukt inspirerande) och han berättade som socker på ett bra sätt. Vi och generationen innan oss är de första som har ”fri” och full tillgång till vitt socker. Det finns överallt. För mindre än hundra år sedan var vitt socker en lyxvara. Nu finns det att få tag på överallt, och gömt i många livsmedel. Vi är som experimentgenerationer – hur ska det gå? Hittills verkar det gå sådär. Jag har läst obekräftade jämförelser att sockerberoende är lika svårt att ta sig ur som ett lätt herionberoende.

Jag håller på att ta mig ur sockerberoendet nu.

Friskar upp med lite berg-och isbilder från filminspelning i alperna:

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

2 Comments on “Om sockerberoende från Kilimanjaro (och några fina bilder på berg)

%d bloggare gillar detta: