Att svimma under ytan och att ta en vilodag (eller två)

Jag vaknade upp på plattformen. Ansikten ovanför som pratade utan att jag hörde. Vad gjorde jag där? Det tog några sekunder innan jag insåg vad som måste hänt. Mina lungor var ömma och det var svårt att andas.

Alldeles nyss var jag på väg upp från ett världsrekorddjup. Mitt sista minne var att jag var nära ytan och jag minns att jag tänkte på pappa, eftersom det var fars dag. Jag skulle så gärna vilja ge honom ett världsrekord i fars-dags-gåva. Det är delvis hans förtjänst att jag fridyker. Sedan blev allt mjukt och fluffigt och kroppen fortsatte hålla andan tills jag nådde ytan.

Det borde inte hänt. My mistake. Jag andades lite för mycket innan, kanske aningens för nära hyperventilering. Och kanske kände jag symptomen, men jag ville inte avbryta och förlora fokus. Det som händer när man andas för mycket är att PH-halten förändras och blodet släpper inte ifrån sig syret till hjärnan.

Detta var min första djupare black-out. Jag har alltid undrat hur det känns, hur man påverkas. Men från min sida är det mycket odramatiskt. Jag börjar drömma, och fortsätter drömma tills jag är vid ytan och någon blåser luft på ansiktet. Utifrån ser det inte så kul ut när jag kommer upp livlös och inte andas.

Påverkan efteråt är mer dramatisk. Jag känner mig lika slut som när jag var på väg ner från toppen av mt. Everest. Hjärnan känns precis likadan. Jag är nästan apatiskt trött och fokuserar på en sak i taget, det som är viktigast just då – att ta mig nerför trappan till middag. Att dricka ordentligt, andas ordentligt. Forskaren Erika Schagatay mäter min syremättnad och lungvolym och det tar nästan ett dygn innan jag är återställd. Men ömheten bakom bröstbenet är kvar och jag kan inte fridyka djupt på ett par dagar. Egentligen längre.

morgon blir ytterligare en ”vilodag” i Ras Muhammed. Men allt jag vill nu är att fridyka djupare. Jag vet att jag klarar det. Jag vet att jag kan det.

Idag lyckades jag med konststycket att inte hoppa i havet. Vi åkte ut på en båttur med Umbi, ägaren av Sharksbay diving village på hans fina båt.

One Comment on “Att svimma under ytan och att ta en vilodag (eller två)

%d bloggare gillar detta: