Ett par tävlingsdagar och några insikter

Jag reagerar inte alls som för några år sedan. Då skulle jag blivit knäpptyst och surat jag-vet-inte-hur-länge. Då var det viktigt och jag var en dålig förlorare. Idag ryckte jag på axlarna. Det är inte så viktigt att slå sitt eget rekord, inte så farligt att vända tidigt och missa dyket. Bättre att spara på öronen. Första tävlingsdagen är  i fridykningsdisciplinen Free Immersion, då man drar sig ner/upp längs fridykningsrepet. Jag gillar det! Det är klätteraktigt och kul och jag har starka armar. Men inte värt att pressa sönder högerörat för. Däremot såg jag med glädje hur Max Lindqvist gjorde ett kanske alltför lätt dyk till 75m och coach Sebastian satte svenskt rekord och PB på 88m!

Innan dess var det tävling i den jag gillar minst av fridykningsdisciplinerna – stillaliggande andhållning i pool. Varför jag inte gillar den? För att man ligger stilla i en pool.
Jag höll andan i drygt 4 minuter. Jag höll faktiskt andan längre som uppvärmning minutrarna innan när jag var på land! Och det är långt ifrån mitt personbästa. Men inte desto mindre är det en bra utmaning att utsätta sig för. Jag hittade en annan approach och tog med musik ner under ytan. Men det hjälpte inte den sprängande känslan i bröstet och ett dalande blodtryck, det blev inte mycket till avslappning och jag tappade lusten. Jag vill dyka djupt! Och jag vill att örat blir bra snart så att jag kan dyka djupt igen.


%d bloggare gillar detta: