En fena i handen och ett världsrekord i huvudet

Det är något visst att hålla sin fena i handen. Som om det är en del av mig, något som jag bara tillfälligt tagit av mig. Min förlängning av benen. ”Mermaid” ler mannen i passkontrollen mot mig. ”I wish”, ler jag tillbaks.

Jag brukar inte ha den som handbaggage. Jag har haft det en gång förut – senast jag satte världsrekord. Det gör att det blir lite av en rituell handling. Fenan och jag som reser tillsammans till havet. Men jag noterar en stor skillnad. Det känns nämligen annorlunda. Jag tyckte att jag var lugn då, för två år sedan. Men nu är jag ännu lugnare. Säkrare. Och det har inte med vad jag gjort att göra. De har med mitt huvud att göra.

Jag har tränat och lärt mig den fantastiska förmågan att välja vad jag vill fokusera på. Det ger ett lugn.

%d bloggare gillar detta: