Som en spik genom näsan upp till hjärnan

Så känns en bihåle-squeeze. Resterande snor från förkylningen är kvar i bihålorna och gör att luften inte kan tryckutjämna alla luftrum. Dessa små luftrum som man kanske aldrig annars tänker på, trycks ihop av vattentrycket, och några meter senare är det allt jag kan tänka på.

Det är inte lätt att tillbringa en dag vid röda havet utan fridykning. Vi var halvt instängda på ett italienskt charterhotell vid fridykningscentret Onlyone. Havet glittrade nedanför, men det var bara Italienare vid poolen, speedos och stora solglasögon. Alla med ett färgglatt plasband runt handleden, som en djurflock märkt för all inclusive. Vi är de svarta fåren i flocken. Lämnar hotellet och hittar en oas i hettan, i ett spöklikt, hett och förfallet köpcenter – starbucks.

Lite sur avslutning på träningsveckorna (men kaffet utan koffein var gott), men sådant man får räkna med. Jag tror att det var en bra acklimatisering inför nästa, längre, period i Egypten. Åker hit om några veckor igen och kommer vara mer förberedd på hettan, saltet, maten och det arabiska språket.

Det hände något nästan lika katastrofalt som bihåle-squeeze: jag tog med fel batteriladdare till kameran. I nära-panik bad jag Olympus skicka ner en ny och jag var beredd att betala-precis-vad-som-helst för ett fraktbolag att skicka ner den. Men Dahab är så långt bort på kartan att ingen kunde få fram den i tid, trots en fantastisk arbetsinsats från Olympus. Men några bilder hann det bli innan batterisymblen blinkade rött för sista gången. Dock orkar inte internet på Kairos flygplats ladda upp mer än en bild – så här kommer en favoritkänsla

%d bloggare gillar detta: