Ögonkontakt och snorkelflockar

Under min förra världsrekordträning var det en stor Barracuda som alltid var på plats när jag skulle dyka ner. Ibland följde hon mig till och med ner en bit i djupet.
Idag, när jag hängde still på fridykningsrepet för att värma upp dykreflexen, blundade jag som vanligt. När det började bli jobbigt att hålla andan öppnade jag långsamt ögonen – och tittade rakt in i ögonen på en Barracuda. Bara någon meter bort viftade den med sina små fenor och öppnade sin mun som för att säga något. Den simmade lite åt sidan och sneglade på mig med ett stort svart öga. Kanske var den bara nyfiken på vem jag var, aningens större och fisklik med monofena på fötterna. Jag tog det som ett tecken. Dykningen kommer gå bra. 78m var lätt!

Jag stannade kvar efter djupdyket för att göra några fridyk utan luft i lungorna (bra träning för djupet), så kom plötsligt en flock. Av snorklare. De kommer till blue hole varje dag. Busslaster och kamellaster med turister från Sharm el sheik som vill uppleva det blå hålet. Något händer när de anländer. Först går de omkring på land med simfenor och flytvästar på – ibland har de också cyklopet på redan på land. De skumpar ner i vattnet. Och får panik. Med immigt cyklop och sprattlande fenor hänger de sig fast på allt som flyter, både fridykare och våra bojar. Ibland går de på det redan trasiga korallrevet. Ibland stannar de till när de ser oss på väg neråt. Stora ögon och häftiga andetag i snorkeln. Fenorna rör sig i vattnet men de kommer ingen vart. Det är som en liten cirkus :-) Men jag hoppas verkligen att de gillar havet.

%d bloggare gillar detta: