Saknadsattacker!

Jag tror det är en hjärtsjukdom. För det är där attackerna känns som mest. Saknaden av Himalaya, Sherpas, Nepal, Tibet. Saknaden av mount Everest.
Jag vet.
Det är bara ett berg.

Men ändå inte. Everest är så mycket mer. Berget har nog en ”soft spot” mitt i all karg kyla och ogästvänlighet. Kanske är den skapad av alla oss som varit där. Av magin och Sherpas starka tro. Av alla de starka känslor som varit där, och av de som är kvar för alltid.

Kanske är saknadsattackerna bara en effekt av att jag, vid denna tiden varje år de senaste fyra åren, har varit i Himalaya. Kanske har mitt sinne liksom vant sig vid klättersäsongerna. För nu dyker bilder upp i huvudet av blommande rhododendron, glittrande snö, glädje och bergstoppar överallt. Kära sinne och hjärta, vänta bara några veckor till så kommer kanske saknadsattackerna gå över med hjälp av lite Denali. :-)

Nu är några av mina vänner nära Everest på besök. Jag följer deras steg så gott som går, och jag kommer tänka ofta på dem när jag är bortom internet i Alaska. En av dem är Eric Arnold från Holland, som jag delade min första 8000m expedition med. Man kan följa honom över Twitter: http://twitter.com/#!/EricArnold8850

Everest, snälla ta väl hand om mina vänner som är på besök!

%d bloggare gillar detta: