fantastiska riktiga berg!

Fluff. Det är det bästa ljudet som finns i skidåkning. Däremellan tystnad, hasande stighudar och vinden mellan bergstoppar. Riktiga bergstoppar! Kanske har jag sett dem i horisonten med aningens förakt för dess rundade former. Men på närmare håll hände något magiskt. Kanske samma magi som samerna hävdar omge Akka-massivet. Akka är gudinnan som står för det kloka och sköna i världen. Och det står säkert för det kloka och sköna i toppturer i området. Det var  hisnande vackert.

Hisnande var också min skräck för att skada mig. Det är visst något som uppkommer i lagom tid innan en expedition. Innan Everest var jag en bakteriefobiker. Nu var jag mest rädd om mitt korsband. Jag bad friåkningsexperter om råd och tänkte bara på att luta fotlederna i några svängar. Och ramlade! Korsbandet intakt och puder innanför gogglarna. För det är oftast vad som händer när man tänker för mycket! Bättre att bestämma sig för vad man vill göra och sedan slappna av och låta det hända. Ett par fantastiska lånade rocker-skidor tog mig neråt, säkert genom björkskogen, fnittrande och full av glädje.

Glädje kombinerat med grymt bra träning är ett bra recept. Men mina gamla pjäxor slet upp insidan av fotlederna och gör löpningen till en smärtsam upplevelse. Så nu väntar compeed, mountainbikecykling och styrketräning innan backträningen fortsätter!

Ascis gel hyper 33 kommer bli min nya favorit-sko, jag bara vet det.

%d bloggare gillar detta: