Hajar i skogen under ytan!

Havet i bukten ”false bay” är världens hajtätaste bukt. Vithaj siktades dagen innan, bara hundra meter från vår dykplats.
Nej, jag är inte rädd. Rädsla förstoras ofta när man inte vet så mycket om det man är rädd för. Och vi vet en del om vithajar. Till exempel att de ogillar grunda vatten eftersom de inte kan överraska sina byten. De ogillar också kelpskogar eftersom den långa tångskogen gör det svårare att läsa av omgivningen. Vi befinner oss på hyfsat grunt vatten i en kelpskog.

Jag gillar kelpskog. Inte bara som vithajs-skydd, men för att det är så otroligt vackert. Långa tjocka guldfärgade stjälkar som leder ner från ytan till havsbotten, åtta meter ner. Meterlånga smäckra blad sträcker sig ut från stjälkens topp, och leker fram och tillbaka i vattnet med vågorna.  Vattnet är grumligt från en veckas blåst och höga vågor. Vi ligger och guppar på ytan, försöker se skuggan av sevengill-sharks nere på botten. Jag och Hanli bestämmer oss för att göra ett gemensamt dyk. Ett stort andetag, ner ynder ytan, bort från vågor och stoj, är det tyst och lite dunkelt, nästan mystiskt. Jag letar mig ner mellan kelp-stjälkarna, drar mig neråt längs rötterna och stannar någon meter från  botten, sneglar mot Hanli och mellan stjälkarna. Några sekunder senare kommer en mörk gestalt glidande förbi oss. Och så en till alldeles bakom mig, och en till bortom Hanli. Vi tittar snabbt på varandra med stora ögon, med leenden som gör att vatten sipprar in i cyklopet. Stannar så länge vi orkar och simmar sedan snabbt upp för att andas. Men istället skriker vi rätt ut och tjoar och kramar om varandra! Så glad man kan bli av att fridyka med hajar!

Jag får några fantastiska möten med de vackra djuren. Jag dyker ner själv en gång för att fånga en närbild, och får syn på ett av de största djuren, säkert 3-4 meter lång. Jag är upptagen med att fotografera när jag känner en närvaro vid min högra kind, tittar upp från sökaren i kameran och ser in i ett mörkt öga och något som ser ut som ett leende ansikte, alldeles nära mitt. Jag blir varm i hela kroppen av kärlek till det vackra djuret, som låter mig komma så nära, och att för några minuter dela deras värld –  i skogen under ytan.

Annonser
%d bloggare gillar detta: