Triss i äventyrssporter i Åre nr. 3; linbana (+bonusar)

Sista dagen i Åre bjöd på ännu en utmaning. Linbana. Kanske låter oskyldigt, men inte när den går i 70 km/timmen och man är 60 meter över marken. Med höjdskräck. Eller ”höjdrespekt”, som jag valt att kalla det. Som klättrare bör man möta sin höjdrespekt så ofta som möjligt, se den djupt in i ögonen, och säga ”Hej svindlande känsla, jag vet vem du är och jag gillar dig”.

Jag och min kära respekt för höjd kastade oss ut från tornet med ett gemensamt illskrik som säkert ekade över Åreskutan. Vi accelererade 60m över granar och bäckar tills bromsen stoppade oss och vi for upp i nästa torn. Själen darrade och benen skakade. Det kallas ”Zipline”, och är en av Åres stora sommaraktiviteter. Vi åkte såklart den svarta banan och min respekt för höjder både ökade och minskade. Kul var det iallafall!

Efter bara några timmars linbana på stålvajrar fanns det mer tid för äventyr. Eftersom linbana kändes som vilodag avslutade vi Åre med att vandra upp den sista biten till toppen av skutan. Vi tog linbanan ner och jag kom på mig själv med att längtansfullt stirra på alla som åkte downhill nerför. Jag kom också på mig själv med att titta lika längtansfullt på de som vandrade uppför skutan. Jag kan längta tills nästa bergsbestigning bara för att jag ska få träna backträning igen…

Något mindre än två aktiviteter per dag kändes futtigt efter veckorna på Lofoten. (Allt är relativt). Så en glass senare åkte vi till Välaberget för lite klättring innan bilen körde söderut.

Nu väntar sex veckors extremt intensiv fridykningsträning innan VM. Det är väldigt kort om tid. Men jag lovade min kropp att få den tid den behövde för att återhämta sig efter Everest. Och nu är den redo!

Snart kommer ett bildspel från underbara Lofoten!

%d bloggare gillar detta: