Triss i äventyrssporter i Åre nr. 2; forspaddling (och en insikt)

Skräckblandad förtjusning. ( Lägg märke till den roliga "downhill-brännan").

Detta triss i äventyrssport har inte bara fart som tema. Det har möt-det-fåniga-men-obehagliga-du-vet som bonus. Igår mötte jag läskigt-att-cykla-snabbt-i-grussvängar. Idag är det något lite mindre, men fånigt. Jag tycker nämligen det är hemskt obehagligt att få vatten i näsan. Jag vet, det låter märkligt för en fridykare, men så är det. I forspaddling får man en massa vatten i näsan. Mest vattenfylld näsa får man när man ramlar upp-och-ner. Vilket jag gjorde minst 3 gånger. Bra träning alltså.

Men det började med en ny bekantskap. Min nya bekantskap var ungefär lika lång som jag men lite bredare, hade dåligt humör och en egen vilja. En liten grön forskajak i freestyle format. Ett paddeltag och den lilla kajaken snurrade 360 grader. Den här gången var det havskajakpaddlaren i min kropp som slog bakut. Jag älskar att paddla havskajak i vågor. Alltså borde forspaddling vara den ultimata sporten – massor av vågor, hela tiden. Men att röra sig framåt samtidigt som vågorna går i motsatt riktning, det går liksom inte ihop. Forsen tog tag i den lilla gröna båten som genast blev sugen på att snurra ett varv på bredden och kasta mig upp-och-ner. Min eskimosväng är ringrostig så här handlade det om att hålla andan (baggis) och hålla in huvudet så att man inte får en sten i skallen. Sedan dra sig loss och simma vid ytan (så att man inte fastnar i stenar och trycks ner under ytan), tömma kajaken och ut igen. Upprepa minst 3 gånger.

Så fick jag byta kajak och upplevelsen förändrades. Mer avslappning och erfarenhet och forspaddling var till och med kul. Så kom insikten. Med förutfattade meningen att jag är en adrenalinjunkie får jag ofta frågan varför jag lockas av ”extremsport”. Och nu vet jag varför jag inte kommer fastna för forspaddling. Forspaddling är en riktig extremsport. Det går snabbt, plaskigt och våldsamt, det är hårt och man ska helst ”kötta” sig fram. Det handlar om adrenalinkickar, och det är det som jag tror, och som jag tror att andra tror, är en extremsport. Inte min kopp te. Vad jag håller på med är inte extrema adrenalinsporter, det är lugna, ganska långsamma sporter som kräver mental kontroll och ett inre lugn. I varken bergsbestigning eller fridykning får jag någonsin adrenalinkickar – det vore farligt. Det handlar snarare om en naturupplevelse, både utanför och inuti.

2 Comments on “Triss i äventyrssporter i Åre nr. 2; forspaddling (och en insikt)

  1. Hej Annelie!

    Du är för härlig! Du är den bästa fridykaren i världen men gillar inte att få vatten i näsan! :)

    Tyckte det var så kul så jag la in ett inlägg om dig och forspaddlingen på min blogg!
    Se; http://blogg.hittaupplevelse.se/

    Himla roligt att följa dig och alla dina små och stora äventyr!

    ”Keep up the good work”!

    Bästa hälsningar från Carl

  2. Pingback: Annelie Pompe om forspaddling.. | hittaUpplevelse.se - Bloggen

%d bloggare gillar detta: