Expedition Lofoten

Tänk dig en tre-fyra aktiviteter du älskar att göra mest, fast i obegränsad form. Och typ 24 timmar om dygnet att göra dina aktiviteter.  Så är Lofoten för mig – med temat ”why choose”. Klättring, fridykning, paddling, vandring och jordnötssmör och nutella på samma smörgås innan expedition Lofoten är över för den här gången.

Midnattssolen har precis börjat gå ner under horisonten ett par timmar per natt. Men det är fortfarande ljust. Lokalbefolkningen hävdar att det är mörkt. Ljust och mörker får en annan betydelse här. Vi har tagit av oss klockorna, och tid är bara ett begrepp som vi människor har gjort för att ”förenkla” våra liv.

En halvdag bestiger vi ”sörfjellet” via en suspekt ledbeskrivning som kanske leder till att vi gör en dålig nytur. Vi börjar troligtvis någonstans kring 3-tiden på dagen. Klättrar i solsken och sedan vind, sätter kilar och gör några långa run-outs som kittlar i magen. Tittar ut över ett fantastiskt landskap och brottas med höjdrädsla. Om jag hade vetat innan att det simmade delfiner i bukten hade jag tittat ut ännu oftare. Efter oerhört vackra minuter och några ballerina-kex på toppen är det dags att ge sig ner. Descenten i beskrivningen låter enkel, men det är den inte. Några branta nedklättringar senare befinner vi oss i tät skog, på stenras och i en djungel av blåbärsris. Hungriga och törstiga försöker vi gissa vad klockan är. Kanske 8-9.  Dygnets timmar slingrar och vrider sig. Vi kommer tillbaks till bilen och klockan visar 23.10. Ännu en sen middag alltså.

Lofoten och havet innanför (bl a saltstraumen) här ovan polcirkeln sägs vara bland den bästa dykningen i världen. Kristallklart arktiskt vatten.  Kristallklart betyder i det här fallet också väldigt väldigt kallt. Ibland frågar jag mig varför jag dras till kalla och frusna aktiviteter. Jag intalar mig att det var kallare på Everest än här. Skogar av kelp och tare, solen som glittrar över snäckskalsbottnar och siktdjup på 15m. Det är så vackert att jag stannar i havet tills kroppen skakar och fingrarna inte lyder längre. Det var värt bilderna som jag kommer ladda upp om några dagar.

Nu är det över två månader sedan Everest.  Tankarna flyger fortfarande tillbaks till Tibet då och då. Långa tillbakablockar långt ifrån Lofoten. Kroppen fortfarande härjad in i benmärgen.  En djup trötthet långt in i musklerna. Men så hände något. På toppen av Glimtinden efter vandring/klättring/scrambling i några timmar släppte Everest taget om kroppen. För första gången sedan Everest BC så kändes kroppen bra igen! Nu är jag redo att dyka djupt. 7 veckor till VM i fridykning.

%d bloggare gillar detta: