Det är underbart att vara vältränad, och att ha bra storskor!

Jag låtsas att Åreskutan är Mount Everest. Någonstans halvvägs är jag så inne i fantasin att jag inte ser alla skidåkarna som susar ner några tiotal meter bort i backen. Jag hamnar i en andra andning, i ett flow där jag bara går uppför och njuter av att gå uppför. Allt känns lätt och underbart. Jag tänker att jag älskar uppförsbackar (kanske är det därför jag gillar berg?) och jag tittar ner på snön och tycker den är himla vacker. Under ett ögonblick inser jag att jag ler stort där jag går under liften och att några barn stannar och stirrar. När jag plötsligt befinner mig på toppen av krönet och ser en massa människor där blir jag under några sekunder uppriktigt förvånad, men mest löjligt glad. Det är alltid något visst med att nå en topp, oavsett hur hög den är. Jag fån-log hela vägen ner igen.

Under en dag tränar jag med en medelpuls på 165 i flera timmar och det känns fortfarande hyfsat lätt. Det är en underbar känsla att vara vältränad. Jag kan träna långpass och intervallpass och återhämta mig snabbt. Jag är starkare än någonsin i både ben, rygg och mage. Men backträningen har dominerat min träning. Man blir ju bra på det man gör. Mina muskler behöver vara bra på att gå uppför – alltså går jag uppför. Inklusive packning på ryggen och fotvikter på benen såklart. De sista 5 veckorna har jag lagt in mer intervallträning för att få upp syreupptagningsförmågan extra mycket.

Nu är det bara två veckor kvar och mycket som ska ordnas och slutföras innan avresan. Störst plats på listan tar cargosändningen. Praktiskt nog har jag lämnat en massa klättergrejer i Kathmnadu, men jag kommer ändå ha med mig bra mycket mer än flygbolagets 25 tillåtna kilon och innehållet ska letas rätt på och förpackas och skickas asap. Jag håller på att packa en 100 liters tunna mestadels med det jag saknar mest när jag är på expedition utan att börja småäta; svenskt lösgodis, knäckebröd, ballerinakex (kladdkakavarianten) och blåbärssoppa.

Idag anlände ett av mina mest efterlängtade paket. Mina nya varma underbara storskor. De uppenbarade sig första gången i händerna på Niklas från Uhrweder. Jag hade just hållt en föreläsning på Swesportmässan och efteråt så stod han där med Scarpa phantom 8000 i famnen och undrade om jag kanske behövde ett par sådana. De smälte ihop med mina fötter och kändes oändligt mycket bättre än mina hårda Lasportivaboots. Vi ska klättra högt ihop. Tack Scarpa och Uhrweder!

 

%d bloggare gillar detta: