2 månader och nya träningskompisar

Innan jag fick mina nya träningskompisar har det inte gått så bra. Jag har landat på knät som svullnade upp, slagit upp armbågar och kläder och rispat upp andra delar av kroppen. Under en backträning slet sig några dubbar ur de tidigare halkskydden och jag kanade nerför isen sittande mitt i en liten bäck av smältvatten. Det var kallt.
Men nu har jag ett par icebugs. Med sådana träningskompisar finns det inget väglag som kan stoppa träningen längre! Ha!

Borde kanske börja med att ursäkta den senaste torftigheten på bloggen. Det beror mest på att det förut bara var 3 månader kvar tills jag åker till Everest – och nu är det plötsligt bara exakt två månader innan jag beger mig till Everest nordsida. Men jag har ju lovat att dela med mig av resan, så nu blir det bättre uppdateringar, och snart kommer sidan förgyllas av videobloggar för de som inte orkar läsa! Jag lovar att visa träning, utrustningslistor, kost, tankar och allt annat som ingår i hur-jag-bestiger-berg.

Just nu består resan mest av telefonsamtal, mail, jobb och sökande efter fler ekonomiska medel för att ha råd att bestiga det höga berget. Det fysiska resandet består av en väldig massa träning. Om två månader ska jag vara i mitt livs bästa form, vilket faktiskt är en av de roligaste utmaningarna med berget!

Jag har löptränat och sprungit så mycket att det har blivit en naturlig del av livet. Jag springer mer eller mindre per automatik när jag ska någonstans. På en lunch märkte jag först när jag var framme vid lunch-haket att jag sprungit dit. Vilket kanske iofs snarare är ett tecken på dålig närvaro än att löpningen sker automatiskt..

%d bloggare gillar detta: