Vackra vyer och jakbajs

Mitt västerländska baslägersällskap visar sig vara italienaren Marco. Jag kan inte ta ögonen från hans fötter. Marco har inga tår kvar sedan han förlorade dem på K2 för två år sedan. Fötterna har krympt från storlek 42 till kanske 38 och ser så stumpiga ut som man kan förvänta sig. Han berättar vilt och italienskt med mycket kroppspråk om klättringen på K2 och allt som hände efteråt. Han fortsätter sedan introduktionen av sig själv genom att berätta vilka 8000-metersberg han klättrat under åren och hur viktigt det är att äta italiensk pasta när man klättrar.
En bit utanför Namche är första gången man ser Mt. Everest. Men världens högsta berg ser litet ut på det stora avståndet och många frågar vilket berg som är vilket. Endast den svarta pyramidformade toppen sticker upp i horisonten. Det är något magiskt med Everest. Första gången jag såg toppen ”live” var för fem år sedan. Det var då jag kände att det var dags. Nu skulle resan mot att bestiga Everest börja. När jag började klättra för 14 år sedan var det med Everest som slutmål. Jag har alltid haft inställningen att det man gör ska man göra hela vägen, och Everest är ju högst. Sedan dess har berget vilat djupt i tankarna, tills den dagen utanför Namche då jag såg toppen. Jag minns de många expeditionerna med jakar, bärare och tunnor vi såg på vägen mot Everest basläger, och jag minns att jag önskade att jag var en av dem. Idag är det jag som är på väg uppåt med en liten expediton!

Vägen är kuperad och några byar efter Namche vandrar man inte under 4000 m på länge. Det gäller att ta det lungt i backarna. Tar man ut sig för mycket kommer höghöjdshuvudvärken snabbt. Men vägen till Everest basecamp är en magiskt vacker stig. Runt varje krön och dalgång väntar nya fantastiska utsikter och de höga bergen som kröner vägen lyser vita av snö. Jag går genom skogar av blommande Rhododendron blandat med stora barrträd. Fåglar kvittrar bland träden och en klarblå himmel lyser mellan träden. Flera gånger blir det mjuk under foten när jag trampar i jakbajs då utsikten tar för mycket uppmärksamhet.

%d bloggare gillar detta: